Invasiva arter. Från blommor till kräftor

Som markägare, jakträttsägare eller fiskevattenägare kommer man i kontakt med det som benämns som invasiva arter. Ordet invasiv betyder i grunden angripa eller tränga in. En mängd arter som finns i Sverige betecknas i dag som invasiva. En del arter har från början oskyldigt förts in i trädgårdar, med någon tanke placerats ut i naturen (land och vatten), rymt från fångenskap eller t ex följt med transporter och sedan har de ökat okontrollerat i antal. Påföljden har blivit att de invasiva arterna kraftigt påverkat livsutrymmet för arter som funnits i naturen i ett visst ekosystem under mycket lång tid.
Markägare eller nyttjanderättshavare av mark är genom EU-förordning samt svensk lag och förordning, skyldig att bekämpa vissa arter. På Kopparfors markinnehav finns och bekämpas bl a Jätte Loka (den vita blomman på bild) och Jätte Balsamin (den rosa-röda blomman på bild).
Den gula blomman på bild, Kanadensiskt Gullris, är en trädgårdsväxt som på många ställen flyttat långt utanför trädgårdarna och som Naturvårdsverket nu ber markägare att uppmärksamma och bekämpa. Den omfattas just nu inte av några lagar och regler.
Den kanske mest kända invasiva arten är den Nordamerikanska Blomsterlupinen. Den konstaterades förvildad i Skåne 1870 och har på 150 år etablerat sig i hela landet förutom i Norrbottens inland och i norra fjällområdena.
Blomsterlupinen står fortfarande utanför regelverket men det diskuteras att införa nationella regler runt den.
Så här i kräfttider finns det anledning att reflektera över den Nordamerikanska Signalkräftan som introducerades på 1960-talet och som är en av anledningarna till att flodkräftan är akut hotad. Signakräftan omfattas av EU:s lagstiftning och en mängd svenska regler. Det är idag förbjudet att sätta ut Signalkräfta. Det är också förbjudet, förutom i några sjöar som fått undantag, att fiska signalkräfta norr om det sk hanteringsområdet. Gränsen för hanteringsområdet går genom S  Gävleborg, S Dalarna, S Värmland, S Västra Götaland.

Uppgifterna är hämtade hos Naturvårdsverket samt hos Havs- och vattenmyndigheten.